Ska man tacka för böcker man hittat?

Förläggaren med mycket mera Svante Weyler har placerat ut några exemplar av ett av sitt förlags böcker, Juli Zehs Fritt fall, på parkbänkar på stan. Två upphittare har skrivit in i kommentarsfältet på Weylers blogg att de hittat varsin bok men inte ännu hunnit läsa den, varpå de blir åthutade av Thomas Nydahl för att de inte tackat för boken de hittat.

Som bookcrossare blir jag lite förvånad. Min erfarenhet så här långt är att folk uttrycker glädje över att hitta någon av de böcker jag placerat ut, men inte direkt tacksamhet. Tacket till mig som bookcrossare är när folk bemödar sig att uppsöka sajten och skriva in att de hämtat boken, ungefär som skålen är tacken efter talet varför applåd är onödig. I de flesta fall gör upphittaren inte ens detta, men läser de boken var det ändå någon mening med mitt boksläpp. Om de sedan själv släpper den vidare, prima! Vill de göra mig glad, då berättar de om det för mig.

Svante Weylers boksläpp är ju nu också ett litet specialfall. Det rör sig om marknadsföring, ett blygsamt men faktiskt ett sätt att öka uppmärksamhet kring hans företags vara. Om Weyler bara ville skänka bort några exemplar av förlagets bok skulle han ju inte skriva om det på sin blogg, och inte i boken lämna en not om att upphittaren gärna kan skriva några ord på hans blogg – det utgår jag från att han gjort. Om han inte önskade uppmärksamhet i utbyte för sina böcker skulle han antingen bookcrossat dem på sedvanligt sett, eller bara lämnat böckerna på parkbänkarna utan att först skriva URL:en till sin blogg i dem. Om jag råkat hitta någon av Weylers böcker skulle jag glatt delta i hans blygsamma reklamjippo och tycka att det var jättekul, men att tacka för att man får äran att delta i en reklamkampanj förefaller mig något överdrivet. Om varan ifråga varit en parfymflaska eller en påse med en nylanserad chipssort istället för en bok skulle min åsikt vara densamma. Faktiskt tror jag att min benägenhet att skriva glada saker på fabrikantens blogg skulle vara bra mycket mindre.

Själv nämner jag namnet på såväl förlag som författare och bok i detta blogginlägg, väl medveten om att jag därmed bidrar till att sprida uppmärksamheten i bloggosfären och alltså glatt lånar mig till medverkan i en (i mitt tycke utomordentligt trevlig) liten reklamkampanj. För den sakens skull förväntar jag mig inte något tack av Svante Weyler.

——

Andra bloggar om Weylers förlag, Svante Weyler, Juli Zeh, Fritt fall, bookcrossing