När jag kom till avsnittet om Gustav V:s middagar tillsammans med prins Eugen och Gösta Ekman d.ä samt varsin “gosse” tyckte jag att boken om Kurt Haijby och Gustav V tappade trovärdighet.
Dagens skvaller om vår nuvarande monark tvingar mig att ändra åsikt. Det är inget konstigt om sådana middagar hållits, alls.
Egentligen borde jag läsa om Ers majestäts olycklige Kurt och i min hjärna byta ut könet på huvudpersonen. Det enda som då blir olika är rimligen att något att utpressa kring inte längre finns.
november 14, 2010 kl. 9:00 e m
Jag tyckte mycket om Ebervalls bok om Haijby-affären! Jag lyssnade på den som ljudbok och tyckte att den var ett gott exempel på när verkligheten blir så absurd att dikten inte behöver broderas ut. För det verkar ju som om det mesta däri stämmer med vad som hände.
november 19, 2010 kl. 7:51 f m
Som du ser i vad jag skrev efter att ha läst boken så var jag mindre förtjust… och framför allt ogillade jag formen. Det är en roman, författarna låtsas veta hur personer tänkt och känt. Därmed går det inte att veta var dikten börjar och sanningen slutar. http://ninaninaninanna.wordpress.com/2010/08/07/journaligist-bliv-vid-din-last-istallet-for-att-skriva-daliga-romaner-om-haijbyaffaren/
november 25, 2010 kl. 10:42 e m
Men så är det ju! Men tycker du att det gör så mycket? Den är ju en skönlitterär roman, ingen biografi.
november 26, 2010 kl. 12:43 f m
Jag tycker jag har förklarat ganska väl i blogginlägget varför jag tycker så. Vi tycker väl helt enkelt olika.